Till årets slut och sammanfattning av året - längst ner på sidan.
6/1
Premiärtur. Isen har smält vid bryggan och gjort det möjligt att lägga i som vanligt. Fick sällskap med Jan. Nu när vassen gulnat och glesnat visar sig nya bäverhyddor. Bävrarna är aktiva och skalar av bark på grova träd och gnager av grenar som hängt över vattenytan. Såg en mink som dök ner i det iskalla vattnet. Vattnets hastighet får oss att vara försiktiga och runda ön vid Snopptorp åt andra hållet. Uppstigningen ur vattnet gjorde vi genom att åka direkt upp på isen vid stranden.
29/1
Överenskommit om att överta en hårt sliten Icefloe. Hoppas det går i lås.
30/1
Läser allt som finns på nätet. En annan renovering.
11/2
P&H Icefloe på min gård.
3/3
Säsongens första åtur. Isen är inte borta runt bryggorna så jag fick glida i vattnet en liten bit bort. Vinden slog tussar av frön ur vassen och tog nästan min paddlarmössa innan den stillade.
Isen spärrade vägen efter att jag rundat ön vid Skjulsta. Mina nya isdubbar kom till pass. Jag drog mig över isen till andra sidan.
Efter avslutad tur åkte jag upp på isen vid bryggorna och plaskade ner i en vak vid ena bryggan. Jag ska komma ihåg att ta med mig ett snöre nästa gång. Det var tröttsamt att skjuta kajaken över snön till kanothuset.
17/3
Badade med Trapperkajaken i ett av Västerås badhus. Havspaddlarna organiserade. Hade kajaken rätt mycket utlånad. Det känns i alla fall nyttigt att göra en halv roll. En del övningar visade att min kondition till stor del försvunnit under vintern. Att försöka komma upp i kajaken direkt från vattnet utan några hjälpmedel är tungt. Och jag som tyckte jag övat upp min balans. Oj. Oj.
Andra var mer avancerade.
24/3
Samma badhus igen. Nu självräddning och flottöruppgång. Friluftsfrämjandet var också där så bassängen blev proppad med kajaker. Det var ändå kul.
På hemväg regnade det vatten från kajaken när jag bromsade för en vägbula. En liten skada på det svarta bandet mellan skrov och däck hade gjort att det blev ett hål och vatten läckt in. Det frös till is efter att vi kom hem men det mesta vattnet fick vi ut. Provisoriskt lagat med silvertejp.
30/3
Ett åvarv. 0°, sol, blåsigt. Drog kajaken över snön mellan kanothuset och ån i ett snöre som en hund i sitt koppel. Ingen is vid bryggorna. Ett gäng skarvar flydde när jag kom i närheten. Slog sig ner på ett nytt ställe och flydde igen när jag närmade mig. Gång på gång. Is breder ut sig över ett stort område norr om ön vid Skjulsta. En flock vitfågel sitter på isen och tar luft då jag närmar mig. Kunde inte runda ön vid Skjulsta eftersom 2 svanpar var i vägen. Jag ville inte mucka med svanarna. Ankorna är tama som vanligt och jag måste bromsa för att inte köra över dem. En häger sitter i vassen och försöker vara osynlig genom att sitta still.
7/4
Åkte tillsammans med Anders till Bibybron för att paddla ut till iskanten i Hjälmaren. Vi kom inte mer än 500 meter. Där spärrades vägen av is. En intensiv motvind och snöfall hindrade oss att se framåt. En kort stund senare lugnade sig vinden. Solen kom fram. Vi paddlade medströms i stället. Bröt igenom ett litet område med is och paddlade bland öarna i ån. Moln igen och ett tätt fint snöfall med stora flingor. Sen kom solen igen. Vi lyssnade vid iskanten på isbitar som slog mot varandra. Ljud som från en speldosa. Små nederbördsmoln passerade och vi prickade in fikapausen vid Gillbergabadet med ett mindre snöfall. På återvägen mötte Anders en simmande mink som tog sig upp ur vattnet och snabbt sprang tills den var borta.
14/4
Bassängträning med HAV. Kantade så mycket det gick och undgick i sista stund på olika sätt från att gå runt. Försökte några gånger att rolla, men utan framgång. Deltog i räddningsövningar. Det var jättekul att forsa runt och svänga hit och dit som en radiobil.
21/4
Christers bror rapporterade öppet vatten utanför Silverhällarna. Vi följde iskanten ut mot öarna.
Letade oss fram mellan isen till en liten ö där vi var helt omringade av is. Fikade där.
Paddlade in i Björsundet så långt det var isfritt.
Fåglar ropade över vattnet. Vinden kändes underligt varm. Solen brände våra skinn.
27/4
Oh! Den ser bra ut!
1/5
Relativt varmt på dagen men kallt i vattnet. Väntade till kvällen med att ta en liten tur runt de närmaste mälaröarna med MHM. Solen stod lågt och hindrade mig att se ordentligt. Upptäckte en fin strandremsa på Räfsgarn och jag tänkte att - där i solen med en kopp te. En fiskgjuse stiger upp och jag vänder mot Alholmen. Upp med rodret och glider runt ön innanför den gula fjolårsvassen. Träd hänger ut över vattnet och många har vält ut i sjön. Bävrarna hjälper till med det också här. Tillbaka till Räfsgarn. Mitt mellan öarna träffades jag och kajaken av de intensiva solstrålarna från den lågt stående solen. Alla färger blev overkligt klara. Vid Räfsgarn gled jag tyst nära strandkanten. Lyssnade på fågelsången. I ån tillbaka mot kanothuset flög två ganska stora andfåglar upp. Gula på huvudet. Jag har inte sett sådana förr. Hittar inte arten i fågelboken heller.
Skulle behöva polera däcket där jag plastat igen gamla hål. Det vore också bra att ta bort några millimeter av sätets bakkant. Större luckor skulle göra kajaken mer användbar men också förstöra utseendet. Den är ju redan sabbad lite av att den har roder och att jag sågat på skäddan.
4/5
Korvgrillning på Stora Sandskär med Havspaddlarna. Jan och jag paddlade från Mora. Väldig motvind hem. Jag tog hem den sönderslagna brevlådan som låg där. Jan kollade att fiskgjusen fortfarande bodde på öns norra del.
9/5
Paddlade tillsammans med Nicklas en sväng på ån.
11/5
Provade kajaker på mässan i Västerås. En Capella av passande storlek, Aquanaut LV, Avocet i ABS-plast, Q-boat och en North Shore Ocean. Aquanauten gav mig ha-begär. Ett begagnat exemplar till mässpris. Den blev såld på mässan. En likadan finns i Stockholm.
Saknade Eddyline Raven. Den finns visst på plats i morgon.
Aquanaut LV
14/5
Provapåpaddling. Det kom många personer från Kanotsällskapet men knappt någon som ville prova på. Regn. Sju grader. Ett fåtal klubbmedlemmar gav sig ut på ån en och en. När jag gav mig iväg sa L.O. "Hälsa bävrarna". Jag såg tre. Fick bäverplask perfekt på bild. Tyvärr inte godkänd skärpa. Paddlade Gösta. Den kajaken ger mig blandade känslor. Kanske man skulle kunna prova en helt annan sits och polstra om sittbrunnen ordentligt?
21/5
Tisdagspaddling. Gänget med grönlandskajaker växer. Som en egen klubb, mest med yngre. Tanter och gubbar paddlar såna osexiga kajaker.
Gässen försöker göra sig svåra att se genom att sträcka sina halsar och på det sättet få en låg profil. Så simmar de snabbt in med sina ungar i vassen och är försvunna.
22/5
Paddlade en liten sväng i Tegelviken efter att Peter pratat och visat paddelteknik. Vi tittade på kajaker hos MestUte och föreningen köpte ett par gula Valley i polyeten.
25/5
Rollkurs anordnad av Havspaddlarna. Jag klarade min målsättning - att mina badbyxor inte skulle åka av.
28/5
Provapå. Roliga människor kommer och paddlar. Det är inte alltid så lätt att hålla ordning på paddel, pedaler och tänka på, åt vilket håll man ska och så blåser det också.
2/6
Projekt Icefloe börjar likna något.
P&H Icefloe
4/6
Provapå. Sol men lite kallt i luften. Trots det kunde jag paddla i kortärmat för första gången. Förra gången jag såg ändernas ungar var de små dunbollar som försökte följa sin mamma som oroligt såg till att de så snabbt som möjligt kom i säkerhet. Idag är de halvstora. Utan rädsla simmar de efter sin mamma med viss värdighet. Bävrar överallt. Kalle låter sin kajak glida efter en bäver till dess det bara är en meter emellan. Bävern tittar tillbaka på Kalle och plaskar så det stänker högt. "Han gav mig onda ögat", sa Kalle. Själv gled jag tre meter från en simmande bäver.
6/6
I riktig sommarvärme paddlade jag Gösta Seabird på ån. Två varv. För varmt för bävrarna som inte visade sig. Mötte bara ett par kajakister som paddlade i varsin Fix-Fax. Jag kände igen den ena kajaken som klubbens.
Ett barn släppte ner en livboj i vattnet från gångbron vid Vilsta. Jag försökte prata med honom. Han spottade på mig och då jag blev arg och svor åt honom så fick jag till svar en lång mening som bara innehöll amerikanska könsord och liknande åtföljt av några tecken som jag är glad att jag inte uppfattade.
Det fick mig att fundera över varför.
Jag kan ha hittat en lösning på problemet med sittställningen i Gösta. Botemedlet kan vara en smal remsa liggunderlag som gör sitsen smalare och som fyller upp bakkanten.
Kanske jag behåller Gösta. Man kan ha fyra kajaker. Annars heter drömkajaken just nu P&H Delphin 155.
För att fira nationaldagen fotograferade jag svenska flaggor i Vilstakolonin. Men bilderna blev rätt meningslösa. Hurra ändå för demokratin!
8/6
Första turen med Icefloe. Det är en tung kajak. Det märks mest när den ska upp på biltaket. Att bära kajaken går bättre än väntat eftersom det inte finns några vassa kanter som skär in i händerna.
En riktigt tung kajak kan man lasta själv. En rundstav hålls fast mellan takräcksbågarna med kardborrband.
Fören lyfts upp först. Sedan aktern.
Det blåste på Blacken så det pep om min hatt. Vågor som mest en halvmeter höga, en del med skum på toppen. Skäddan har inte blivit lagad så den fick jag klara mig utan. Sittbrunnen är rymlig i så stor utsträckning att den känns luftig. Man sitter ganska långt ner. Det behövs skumgummi för knäna. Idag hade jag kortbyxor och knäna skavde mot glasfibern. Sitsen är perfekt trots att den bara är av plast. Ryggstödet är väl primitivt men fyllde sin funktion mycket bra. Tyvärr kommer ryggstödet så långt fram att det är svårt att ta in benen efter att ha satt sig. Det fasta ryggstödet omöjliggör en roll. Fotstödet fungerade hyfsat trots sitt primitiva utseende. Det är svårt att dra åt skruvarna som håller fast det. Man riskerar att en vingmutter gängar upp sig. Det blir ibland väl gott om utrymme för fötter och ben. Utrymmet bakom sätet går att använda för saker som är bra att ha snabbt. Nackdelen är att de ligger i det vatten som tar sig in i springan mellan kapellet och sargen. Däcklinorna långt fram på däcket går väl inte att använda till så mycket mer än till att hålla fast en extrapaddel. De är inte lämpade för att tillfälligtvis hålla fast paddeln. Linorna bakom sätet är placerade så att jag överraskande nog kan använda min skumfyllda flottör. Det går bra att paddla med min korta paddel. Ibland slår den i däcket men träffar då oftast däckslinorna. I motvind är det här den bästa kajaken att möta vågor. Vindfånget verkar stort och saktar ned framfarten. I medvind blir det tvärt om, det går fort. Med vågorna upptäckte jag inget att anmärka på. Det fanns ju ingen skädda så vad kan man begära. Jag avstod från att försöka surfa. Vind från sidan gör att jag ibland paddlar på ena sidan enbart eller att jag vinklar kajaken. Ett par gånger så mycket att jag fick använda stödtag. I lä bakom öar går det förvånansvärt lätt och fort. Fast det var en liten sträcka där det inte var någon vind.
Regnet hänger över Västerås och börjar förfölja mig över sjön. Jag kolliderade nästan med en andfågel med minismå ungar. Jag styrde ut från land och ungarna samlade sig hos mamman.
Följd av regn. Syns fenan?
Om skäddan kommer att fungera bra har jag fått en fungerande kvalitetskajak.
11/6
Provapåpaddling i strålande väder. Så många kajaker på ån. Jag visste inte att föreningen hade så många kajaker. Jag gjorde ensam en liten å-tur då bara ett par klubbmedlemmar var kvar på ån. Då när det blir lugnt lättar en häger från vassen och höken börjar stryka över stränderna. Den lågt stående solen gör färgerna lysande.
22/6
Kollade Trappern efter skador eftersom det verkar som den tar in vatten. Mellan däck och skrov finns en halvmeter lång spricka på vänster sida nära fören. Det måste lagas innan kajaken kan användas igen.
23/6
Lagade Trappern genom att med kniv skrapa bort skadade delar av det svarta bandet mellan däck och botten. Maskade, slipade, tvättade med aceton och la dit 3 - 4 lager smal glasfiberremsa. Skar bort maskeringstejpen med en kniv just när polyestern höll på att stelna. Försökte slipa genast men glasfibern kommer fram och fransar sig. Jag får vänta tills det är alldeles hårt innan jag försöker igen. Min tanke är att måla bandet med lämplig färg sedan. Nu är Trappern tät i alla fall.
24/6
En knäpp utflykt. Jag ville se hur det gick att paddla så långt som Orust Runt med Icefloe. Planen var att ta en rundtur i Mälaren på 5 mil, från tidig morgon till sen kväll.
Jan ställer upp och följer med en bit.
Jan fotograferar mig.
Men lunchen vid Västerås kanotförening fick jag äta själv.
Västerås. ångkraftverket till höger.
Men så tröttnar jag på konceptet och tar iland på en trevlig ö.
Moln börjar byggas upp och jag tänker att det kanske blir åska. Här sitter jag på en ö mitt i Mälaren och ganska långt hem. Jag ger mig av och tar sikte på en ö åt rätt håll. Förföljs av ett stort mörkt moln. När jag kommer till stranden av Hargen kommer lite regn.
Hargens strand mot Blacken. Vågor har lämnat de stora stenarna kvar och sköljt bort allt annat.
Tar mig undan eventuellt åskväder genom att paddla in i Lillsjön. Skymtar en örn. Som vanligt syns den bara när den försvinner bakom trädtopparna. Det var andra gången på den här resan som en örn visade sig på det sättet. I en vik såg jag små tärnor som fångade småfisk från ytan. Har aldrig sett såna förr. Fågelboken antyder att det kan vara småtärna.
Nå hur långt var det då? -47km.
Blev du trött? -Inte så där väldigt men jag fick blåsor i händerna.
Ska du ställa upp i Orust Runt? -Det skulle nog vara skönt att ha gjort.
27/6
Gösta är såld. Han får nu vistas på Hjälmaren. Lycka till.
Det blev trots allt aldrig riktigt bra med sittställningen. Särskilt inte efter att ha jämfört med Icefloe.
I samband med försäljningen fick jag leka lite med Valley Avocet, ett av föreningens senaste tillskott.
6/7
13 kajaker från Kanotsällskapet paddlade på Hjälmaren. I vackert väder. Hjälmaren är mycket mer att paddla i än jag hade trott. Tack vare att fler kanske har en sådan uppfattning så var öarna mer orörda. Vattnet var också klarare än Mälarens. Fyra svanar mötte oss. Flög på några meters höjd tätt förbi kajakerna. Jag längtar direkt efter att paddla där igen. Men jag måste ha en egen karta. Jag och Jan vände tidigare än de andra hemåt. En 50-års fest måste man passa.
10/7
Tänkte att jag skulle ta några vändor på ån trots regnet och sedan kanske leka och träna lite med Trappern. Det blev inte så mycket med det för jag hade haft min delbara plastpaddel isärtagen och glömt hur den skulle låsas. Ute på vattnet såg jag att jag behövde den skruvmejsel som låg hemma i verktygslådan. Under min korta tur kom jag nära flera skarvar. De har svårt att starta och en av dem gjorde flera försök innan den kunde lyfta. Det ser roligt ut. Benen gör jämfotahopp. Inte som en svan som springer på vattnet. Närmare staden flög en stor flock med kajor och lekte och tjattrade med varandra.
Att ha många kajaker gör att det blir mycket att pyssla med. Kanske bättre att reducera antalet och göra livet enklare. Näst på tur att gå blir i så fall MHM.
11/7
Lånade en cykel av bilverkstaden och cyklade förbi kanothuset i Vilsta på väg hem. Händelsevis råkade jag ha nycklar i fickan. Lånade klubbens Riot Brittany. Det namnet skulle jag inte valt. Annars är kajaken trevlig. Många i klubben väljer den också. Det är lika mycket motion att bära den till och från vattnet som att paddla ett varv på ån. Tog den kortaste paddeln klubben har. Jag är inte kortast i klubben. Trenden hoppas jag går mot att paddlarna blir kortare. Flytvästen hade nog sett sina bästa dagar men även om jag inte trodde att den skulle sitta kvar om jag trillade i så var det i alla fall en flythjälp som jag kunde simma med. Så fick jag både cykel och kajakmotion samma morgon. Svalorna strök vattenytan och stack ner näbben i vattnet. En ankmamma hade en ensam liten unge. Gässen är inte så rädda om sina ungar längre och en skarv visade att den inte heller var rädd genom att sitta kvar tills det bara var 15 meter kvar emellan oss. Dykare har rensat ån och ställt sjögräsfulla balkar, cyklar och matvagnar vid bryggor och broar. Jag såg inget av det stålrör som tidigare funnits vid kanotklubbens bryggor.
13/7
Kajakorientering på Mälaren med Jan.
Vi var ända bort till Tidö och letade kontroller men måste sedan hasta hem. Diagonalt över Blacken som idag gjorde skäl för namnet. Om det nu är så att Blacken kommer av bleke. Min Icefloe gjorde 5,7 km/timme sa Jans GPS. Om jag tittar på Havspaddlarnas turgraderingar är det en blygsam snittfart. Kanske Icefloen är som att paddla en köttbulle. Fast jag trivs än så länge med den.
Mälaren blommar nu på stora områden.
15/7
Stendörren. Min fru och jag ligger på klippan och jag får möjlighet att paddla runt bland öarna och bekanta mig med min Trapper. En simmare i våtdräkt tog sig fram och tillbaka med immiga glasögon. Kajaksällskap drog förbi i flock. En mink simmade mellan öarna och en vattenskoter brummade fram. Ibland smattrade segel i farleden från båtar på kryss. På land ganska mycket folk men ingen trängsel. Sol byttes ut mot moln och vinden tilltog.
När jag paddlade de sista metrarna mot bryggan för att komma hem släppte fästet till min delbara paddel. Det här går inte. Jag får sätta ihop den en gång för alla med polyester. Min provisoriska lagning av skäddan måste göras ordentligt. När kajaken lutar mycket rinner vatten in i aktre skottet.
16/7
MHM är till försäljning på Blocket. Måste prova den en gång på ån ifall den skulle bli såld. Funderar samtidigt på hur den är egentligen. Med liten packning går den ju mycket bra i sjö och den har roder vilket inte är fel om man ska långt. I ån glider den majestätiskt fram med roder nedfällt. Utan packning bakom sätet finns det inget att luta sig på. På längre turer skulle en bit liggunderlag mellan rygg och sovsäck kanske fungera bra. När jag sätter mig i kajaken känns den tippig. När jag paddlat ett tag kommer tryggheten. För att vara en havskajak har den liten primär stabilitet. Jag tror att den sekundära stabiliteten finns till stor del men har inget markerat slut utan går mjukt över i att vända magen upp. Jag har ingen vana vid att kanta den här kajaken så hur det egentligen är får jag väl se. Det finns fortfarande en kant längst bak på sätet men jag ska inte slipa mer på det nu.
Jag märker att jag vill sälja MHM samtidigt som jag vill behålla den. Är det här kajakernas Citroën DS 19?
18/7
Hade med Trappern till Näshultasjön. Övade roll och kom på en sak som jag gjorde fel men fegade ologiskt nog och fullföljde inte övandet med något slutligt försök. Det gick så mycket vågor det kan i den lilla sjön och jag fick öva självräddning med flottör några gånger. Att jag välte berodde inte på vågorna men det kändes mer på riktigt med lite vågor.
20/7
Provade min nya paddel som är så lätt att om jag släpper den far den iväg upp i himlen. Skulle inte köpt något så dyrt om jag inte snubblat över ett supererbjudande. I affären verkade den lite underlig men den är fantastisk för framåtpaddling. Jag trodde den skulle uppföra sig som en mix mellan inuitpaddel och vingpaddel men efter att jag ställt in samma vinklar som på min VKV-paddel så kändes det hemtamt och bäst. Paddlade MHM i ån. Efter det här ändå dyra paddelinköpet så kanske jag behåller MHM. Annars hade jag haft pengar kvar och kunnat byta upp mig till någon dyrare kajak. Behåller jag MHM är nästa detalj att ordna i så fall ett ryggstöd från Kanotsport.
Nu är min kropp trött av paddling så nu blir det inget paddlande på ett tag.
25/7
Visade en släkting hur det är att paddla. Klubbens North Shore kajaker på ån.
Strök åkanten med ena halvan av paddeln bland näckrosbladen när något mycket stort slår bland näckrosorna och jag blir våt ända upp på glasögonen. Bäver?
27/7
Jag har fått en trevlig inbjudan:
Det vore skoj om jag hade möjlighet men så har jag också ett annat engagemang:
28/7
Grejade med kajaken i Sundbyholm. Mulligare fotstöd och hur man sätter fast grejorna på däcket.
Jag visar upp multifunktionsverktyget Rundstav. Bra att mota bort kor med till exempel.
3-4/8
Kom till start i Orust Runt med min slitna och knubbiga Icefloe. Packade den för första gången på stranden i Ljungskile. Lite övertro hade jag nog på lastmöjligheten så jag gav ett vedträ till grabben närmast.
Jag paddlade i min egen takt. De flesta försvann i fjärran, och rätt snabbt också. Kvar blev några få kajakister. Hjälpte en ung man i en blå hinkplastkajak med rodret. Han sa glatt att han aldrig paddlat så långt. Men han kom runt. Däremot inte jag. Sjön var stökig och jag tog det försiktigt. Vid middagstid väntade jag tillsammans med några andra på en strand efter Skåpesund på att en front skulle passera. Vinden kom och jag fick hålla i smörgåsarna så de inte blåste bort.
Fronten når Ljungskile.
Sen regn en kort stund. Vi gav oss av. Efter mig hängde två kajakister på. Mitt på Stigfjorden passerade vi en ö med perfekt tältplats. Vinden hade tilltagit igen och jag vände mig för att försöka få kontakt med efterföljarna. Jag undrade vad de andra tyckte om den överfart på 3,5 km rakt mot vågorna som var framför. Jag fick ingen kontakt med de andra så jag startade. Mot vågorna är det inga problem med balansen och Icefloen tog vågorna mjukt och fint. En våg var så intensiv att jag tillfälligt inte kunde se på grund av vatten. Vid Björnshuvudet bytte jag kartblad men det fungerade dåligt för mig. Allt trasslade sig. Jag övervägde att gå norr om Lyr på grund av att jag trodde sjön studsade mot klipporna lite längre fram. Så skulle jag förmodligen, om vinden höll i sig, gå nära Orust och inte rakt över Käringöfjorden. Jag skulle komma sent till Vallerö som är mål och start för etappen nästa dag. Jag slutade tävla och blev turist. Vinden lade sig och jag gospaddlade runt Kälkerön. Full av fina platser men naturreservat och kanske tältning var otillåten. Jag känner en fin plats i närheten men kanske det var andra båtar där. Jag vände tillbaka. Nu märkte jag att jag var trött för jag måste fundera en stund åt vilket håll tillbaka var. Vinden ökade på tillbakavägen över fjorden med riktning Skåpesund. Letade efter en bra tältplats utan att i detalj hålla reda på var jag var. Siktade på en gräsplätt med canadagäss bland öar som annars var täckta av stora kantiga stenar. Det gick inte att komma till för vindens skull så jag blåste vidare. Gick till slut i lä bakom en stor hög ö. Drog upp kajaken på första berghäll och slog läger på en gräsplätt. Jag hade hamnat på en helig plats.
Här var inget grässtrå krökt och ingen fot hade trampat här före mig - såg det ut som. Åt två måltider på en gång. En burk fiskbullar var förrätt. Sov och vaknade tidigt. Gick runt och fotograferade.
Tvättade av mig vid en sandstrand. Torkade kläder. Funderade var jag var och hittade så småningom vägen till Skåpesund. Sen var det en lite tråkig paddling tillbaka. Gjorde ett fint uppehåll på en strand.
Sista vägen mot Ljungskile gick jag nära stranden och ser att baddräkter och badbyxor åker på vart jag passerar. De andra båtarna håller ju längre ut. Kom fram till Ljungskile samtidigt med några som gick i mål. Stannade kvar och tittade på prisutdelningen. Jan var trevligt sällskap på resan som också innehöll besök på kajakföretag på vägen.
10/8
Tränade roll i Mälaren med Jan som tålmodig lärare. Jag är en omöjlig elev som ibland lyckas rolla på något underligt sätt. Ingen vet hur det går till. Personlig stil måste vara ok. Fungerar det så fungerar det. Det blir i vart fall inga stilpoäng.
11/8
Sålde Nordkappen. Kände genast en viss saknad. Men den passar den nya ägaren bättre. MHM kommer i fortsättningen att synas i Östersjön utanför Trosa och vid Stendörren.
13/8
Tänkte att det skulle komma klubbmedlemmar till paddling på traditionell tid, tisdag 18.00. Var först själv och det kändes inte så bra men snart kom andra. Jag tog klubbens Avocet. Tempot blev efterhand ganska högt och jag fick ligga i med den mindre och lite knubbiga kajaken. Efter ett åvarv testade Martina entusiastiskt att rolla. Fast det är inte så lätt att få in i kroppen det man lärt från YouTube. Upp och ner är allt upp och ner.
17/8
Var i Stockholm och köpte en begagnad Valley Etain RM. En konstig känsla kom över mig efter att jag kom hem. Det är svårt att få en riktig uppfattning om kajaken av några vändor utanför SVIMA.
18/8
Testade nya kajaken i ån på kvällen innan mörkret. Regnet kom och åska. Mötte bävrar och försökte få dem på bild. Vid ett tillfälle simmade en snett bakom kajaken. Jag tog upp kameran och tog ett snabbt kort. Oj, hade jag blixten på? Då kommer dundret. Jag hade glömt sätta på kameran. Senare kom jag glidande efter kanten och ser en bäver som sitter med baken åt mig och äter på något som ser ut som vass. Jag hör hur han äter. Inte heller då fick jag någon bra bild. Bävrarna är inte särskilt rädda men vill hålla ett avstånd av 7 - 10 meter.
Kajaken är skön och rymlig i sittbrunnen. Mycket stabil. Packutrymmena mindre än några laståsnor jag paddlat tidigare. Lika bra så lastar jag inte ner kajaken. Min vikt är på undre gränsen enligt tillverkaren, så i och för sig kan jag tynga ner den med 42 kg last. Det är uppskattningsvis dubbelt så mycket jag brukar lasta. De elastiska däcklinorna är kraftigare än vanligt och klarar att hålla fast den löstagbara behållaren framför sittbrunnen. Det finns linor så det räcker för att fästa pump och vattenflaska ändå. Behållaren verkar inte kunna användas för bilnycklar till exempel. Om de inte ligger i en vattentät påse. En flottör av skum kan inte sättas fast under linorna bak. En uppblåsbar flottör kan istället fästas bakom sätet. Kajaken svänger mycket lätt. Den kan ändå hålla kursen med hjälp av skäddan och är förvånansvärt snabb. Inspirerade mig till en kort rusch, som när jag paddlade motionskajak. Ett sådant tempo klarar jag bara en mycket kort sträcka. Nackdel att den är tung på land. Tur att jag har kajakvagn. Den här bar jag inte från ån till kanothuset.
Jag är mycket glad åt köpet
Kompletterande anteckning 20130901. Ändrad 20140416:
Sätets placering är nära botten. Sätet är polstrat. Skönt att sitta på men när jag drar med mig lite för mycket vatten in i kajaken så blir sätet blött. Det går enkelt att ta bort stoppningen om man vill.
I sjö så har jag inte fått kläm på hur den svänger i förhållande till hur jag använder skäddan. Med vind snett bakifrån upplever jag det ibland så att det är svårt att svänga. Lösningen är att antingen dra in skäddan eller att fälla ut den för att kunna svänga. Jag har inte fått kläm på när det ena eller det andra gäller.
Lite större sjö verkar helt enkelt mindre i den här kajaken. Vatten kommer sällan upp till kapellet. Den låter sig inte påverkas av vågor. Den känns trygg.
Min kajak är den större versionen. Den kräver en paddlare på minst 80 kg för att kunna paddlas men den kan förmodligen lastas praktiskt taget hur mycket som helst innan uppförandet i grov sjö ändras.
Kompletterande anteckning 20150103: Efter att ha paddlat Etain lite mer så upplever jag att när man ska svänga drar man helt enkelt in skäddan oavsett vindriktning och vindstyrka. Enklare men lite ovant.
20/8
Trevlig medlemspaddling på ån. Jan provade Etain. Jag såg hur den låg i vattnet. Olastad men med en normaltung man är det nätt och jämnt hela längden som ligger i vattnet. När jag lutar den så skäddareglaget ligger under vattenytan svänger den så det porlar om aktern. Kul.
22-25/8
Stockenträffen
Fredag
Jan och jag gav oss otåligt iväg mot Gullholmen och paddlade runt i hamnen. Namnskyltar från gamla fartyg uppsatta på husväggar och till och med en galjonsfigur. Ica hade inte öppnat än så vi gick norrut och ut på Härmanös utsida. Motorbåtarnas buller, vågor och disellukt ersattes av några makrillmetare och ett spegelblankt hav i solsken. En skrak blev överraskad av kajakerna och gav sig skräckslaget iväg. Vi tog insidan av Vallerö och lunchade med utsikt mot Hermanö huvud. Jag måste bara bada vid den långgrunda stranden men fick gå försiktigt för att inte skära mig på snäckskalen. Efter maten bestämde vi oss för att runda Vallerö från söder till norr och passerade den trånga passagen vid Tornö. Det var smalare än paddeln var lång. I det ljuset och med det lugnet på havet var Vallerös utsida vacker så själen drogs ihop. Sedan en ungefärlig kurs mot Stocken. Vi kom först av alla tillbaka till tältlägret.
Lördag
Undersökte möjligheten att komma igenom Lavö sund. Det gick inte så Jan och jag vände vid vägbanken längst in där kajakerna släpade i botten ibland. Här var det en annan natur med höga lövträd och stora områden med gräs. Gick nära Härmanö mot Härmanö huvud till stranden där ett 50-tal kajaker trängde ihop sig. Tillbaka tog vi oss fram genom det grunda området med sand. Det var inte möjligt att paddla hela vägen. Kajaker drogs, hasade och bars tills det blev paddelbart. Jag tog sedan en ensam tur på utsidan av Vallerö söderut. Vågorna var lite större. Jag var glad åt att paddla och det gick ganska fort och lätt trots att vinden kom delvis mot mig från havet. Jag brydde mig inte om att ta samma väg in som igår utan när fyren på Måseskär började se ut som det var nära tittade jag till vänster och såg Kärringöns bebyggelse i sundet mellan Tornö och Vedholmen. Att fortsätta ut till fyren verkade inte bra eftersom flera personer hamnat i vattnet där dagen innan då vind och vågor var mindre. Jag paddlade in genom sundet och tog mig tillbaka med vinden i ryggen till Stocken
Söndag
Conny slog följe med oss med farleden söderut till Kråkesunds gap. Återväg lite längre ut med en lugn dyning snett bakifrån. Jag såg Gudingar för första gången och ett sälhuvud skymtade vi en kort stund.
27/8
Jan och jag paddlade tillsammans med Stefan i ån. Kvällssol och varmt.
3/9
Tisdagspaddling i vackert kvällsljus. Jans Qanik och 3 Valley i polyeten. Avocet, Nordkapp och Etain.
6 - 8/9
Sommen med EKS
Alena, Monika och Anders.
Paddlade Trapper. Funderade på om jag inte behövde ha min Trapper Adventure kvar nu när jag har en Etain. Men trots att det är lätt att svänga med Etain så är Trappern mindre, lättare och svarar på ett annat sätt.
Jag har blivit van vid ryggstöd och drog åt ryggstödet och flyttade fotstöden närmare sitsen. Tätade åt allt. Ändå kan jag utan allt för stort besvär komma i och ur. Jag har blivit vigare! Känslan blev bättre efter ändringen.
10/9
Tisdagspaddling. Bara Jan och jag kom till traditionell tid till ån för att paddla. Andra kajaker var ute på ån och jag fick provsitta Görgens Barraquda. Jag satt bättre i den än vad jag kom ihåg från tidigare provpaddlingar. Det var vindstilla och sol. Bäver, häger. Och gäss som sträcker i stora grupper.
17/9
Beundrade Jans nya Kayman Raider vid kanothuset.
Flyttade kajaker till Sundbyholm och var till Västerås för att se på en begagnad Trapper Malawi. Det blev lite surr med medlemmar i kanotsällskapet innan jag gav mig ensam ut på ån ganska sent. Jag fick låna Anders Bengtsforskajak. Det var länge sedan jag paddlat en motionskajak. Jag satt högt upp, med knäna i luften och det kändes till en början osäkert. Fast det gick fortare. Solen sjönk och lyste en stund bara på trädtopparna. En regnbåge visade sig i det sista solljuset. Mörkret kom långsamt. Jag paddlade förbi en bäver som jag upptäckte först när den var jämsides med kajaken på 3 meters avstånd. Jag behöll jämn paddeltakt och vi tittade på varandra när jag passerade. Fritidsfiskarna på stränderna gav sig av hemåt. Tillbaka i kanothuset stuvade jag in kajaken i mörkret lite hur som helst. Anders får väl ordna med det i morgon.
18/9
Fick hem kajaken.
Trapper Malawi
21/9
Jan gjorde mig sällskap på ett åvarv med Malawin. Berit och LO paddlade med oss en stund. Berit kommenterade att den var stor som ett riktigt as. Jag håller med fast uttrycker det som BIG IS BEAUTIFUL. Malawin är lättdriven och snabbare än jag förmår paddla. Till en början kändes det lite tråkigt med roder men jag märkte att den svänger bra trots storleken. Efter turen tvättade jag av den och vaxade upp den. Få repor. Den blev riktigt vacker.
22/9
Paddlade runt i ån medans min fru fyndade på hästloppan i Vilsta. Fick efter en stund sällskap med Martina och hennes paddlarkompisar. Hon och Per-Arne tränar för att ställa upp i Strängnäs kanotmaraton. Det kunde kanske vara något för mig?. Nu har jag i vart fall kajaken för ändamålet. Här i ån är det bäst att paddla den utan roder. Rodret verkar bromsa. Jag kommer mer överens med den nu. Kapellet hade töjts ut över natten eftersom jag låtit det sitta på kajaken. Ryggstödet har jag spänt. Nästa gång ska jag flytta pedalerna närmare mig. Jag börjar mer och mer vänja mig vid utseendet.
Fast i natt fantiserade jag halvsovande över att paddla en Q-boat.
24/9
Tisdagspaddling. Men det var bara jag som kom. Lite kallt. Småregn och blåst. När jag paddlade iväg från bryggan undrade jag om jag var knäpp. Sen kom rytmen i paddlingen. Solnedgången färgade himlen i obeskrivliga färger. En man står vid åkanten med ölburk och cigarett. Han beundrar himlen. Vi nickar åt varandra. Regnet hade slutar och nu blåste det inte längre. Jag ville paddla länge. När jag tog i och hade bättre teknik med paddeln så gick det överraskande fort. Och det skulle kunna gå fortare för jag känner inte att kajaken sätter sig. Jag slutade innan mörkret kommit helt. Åkte hem med ett leende.
27/9
Kajakporr - Zegul greenland GT.29/9
Jan med Raider och jag med Malawi tog en sväng på Mälaren denna söndagseftermiddag.
Gäss i stora skaror hade lagt sig till ro för kvällen på vattnet.
En sådan här kajak är snabbare. Men vi tog oss också tid till annat än att paddla fort.
1/10
Motionstur i ån efter jobbet. Jag har full utstyrsel med neoprenmössa och stövlar. Snabbpaddlarkajakisterna kommer med kortbrallor och tunn tröja. Brr. Det är vackert när mörkret faller. Med kylan börjar dimma stiga från vattnet. Bäver som slår med svansen mot vattenytan. Fisken som hoppar högt alldeles vid kajaken. Fåglar som kommer flygande ut mörkret. Världen förändras till natt. Att paddla med Malawi verkar mest bli rakt fram och en hel del snabbare än jag brukar paddla. Mer puls och mindre lek alltså. Börjar längta efter Etain.
6/10
Med Etain på Mälaren. Kom ut på Tegelviken samtidigt som solen gick upp. Från den ena ön till den andra i Granfjärden. Överraskades av att jag kom nära örnar flera gånger. Rundade Gimpelstenarna. Många skarvbon i träden och stenarna vita av träck. Satte kajaken fast på grund vid Tallgås. Två örnar satt i träden på Lilla skalliga skär när jag närmade mig. Bästa sättet att komma nära är att paddla i jämn långsam takt. Den ena örnen släppte spillning, sänkte sitt huvud framåt och lättade från grenen som började gunga och visade att det var en tung fågel. Jag såg att den var spräcklig. Oregelbundet färgad. Den andra fågeln satt kvar och jag började tro att den skulle låta mig passera utan att lyfta. Så med ens tog den ett par vingslag. Jag var så nära att jag hörde vingarna. Den seglade bort till nästa ö och landade i ett träd där istället.
Det kändes som jag jagade örnarna. Mötte en kråka som flög ner och tog något från vattenytan snett bakom mig på ett par meters avstånd. Jag såg vingflaxet i ögonvrån. En kort sekund innan jag såg att det bara var kråkan.
En nybyggd bäverhydda.
Från morgonens vindstilla och klara väder passerade moln som skuggade solen och då solen kom tillbaka kom vinden. Från väster. Jag paddlade genom Ridöarkipelagen och ut i Blacken. Mötte vind och vågor. Ganska odramatiskt med den här kajaken.
Åter vid kanothuset plockade jag ut mina kajaker för fotografering. Malawin ligger i Vilsta och kom inte med.
Tre smaker: Trapper Adventure, Valley Etain och P&H Icefloe.
8/10
En snabb sväng på ån i mörkret. Blev varnad för att ett bäverplask nästan vält Jans kajak. Varningen var befogad. Har aldrig hört något liknande. Den bävern måste ha tränat länge.
Åkte hem innan det blev för mörkt. Nästa gång ska jag strunta i mörkret och paddla längre.
13/10
Runt Sundbyholmsarkipelagen med Adventure. Nästan ingen vind. Temperaturen hade stigit till 2 grader när jag startade. Dimman hade lättat över Blacken. Såg ännu en ny bäverhydda. Annars koncentrerade jag mig på jämn hastighet. Det blev drygt 2 mil och medelhastigheten på hela sträckan låg över 7 km/timme. Det börjar arta sig.
15/10
Träningsrunda på ån i mörker och för det mesta i behagligt långsam takt. Konturerna smälter samman. Stadens ljus gör att det inte blir helt mörkt. Ligger en stund vid vasskanten och tittar och lyssnar. Det här är bättre än att vara på jobbets gym, så det blir nog flera paddlingar i mörker.
20/10
Behövde göra en tur på ån.
22/10
Kvällspaddling med Christer.
27/10
Havskajakens dag i Stockholm.
Färdvägen.
Fick sällskap av Jan. Vore kul om fler från kanotsällskapet hakade på nästa gång. För det här var en fin upplevelse. Från Hudiksvall kom 13 personer som jämförelse. Dock inte det här gänget.
29/10
Det börjar bli väl mörkt efter jobbet. Stjärnklart mellan molnen. När allt är mörkt så dras uppmärksamheten till himlen. Tills en bäver slår 3 meter från kajaken. Det skapade ett obehag som jag inte ville uppleva igen så jag försökte paddla i mitten av ån i fortsättningen. Efter turen smet en katt in i kanothusets mörker och vägrade komma till mig eller gå ut. Jag ger upp till sist och stänger dörren. Då hoppar kattf-n ut.
3/11
Med HAV och EKS till Marvikarna. Kallt, vått, brasa, korv, många deltagare, skönt att få paddla.
5/11
Kvällspaddling. Kanske för sista gången. Christers pannlampa reflekteras i vattnet och de små vågorna på ytan ger horisontella band av ljus som vandrar uppåt på träden vid stranden. När inga vågor finns ser man inte vattenytan. Trädets reflektion är bara en fortsättning av trädet självt. Det finns ingen klar övergång mellan trädet och bilden av trädet. Kajaken svävar förbi och jag ser trädet nedåt och uppåt.
Släkte ljuset och letade oss fram. Himlen stjärnklar. Temperaturen faller. En bäver slår alldeles bredvid Christers kajak. Is börjar bildas på bryggan när vi gjort vårt varv.
10/11
Flängde runt Ridön med Malawin för att se hur snabb den är. Kyla, regn, motvind och min lägre motivation resulterade i att tiden blev något längre än då jag paddlade Adventure samma sträcka för en månad sedan. Det betyder alltså inte alltid så mycket vilken kajak man har. Allmänt sett så kan man nog säga att bra sjöegenskaper och litet vindfång har säkert betydelse. Jag var glad åt att jag tagit på mig tjockaste fleeceunderstället som mellanlager. Enda båten jag mötte var Bore af Västerås. Jag tror det är en isbrytare. Disellukten kom strax efter att fartyget passerat. Det var alltså inte den gamla ångisbrytaren med samma namn. Den flyttades från Västerås för att boende i de nya husen vid hamnen, Västerås waterfront, klagat på ångfartygets kollukt.
17/11
Var vid kanothuset i Sundbyholm när solen nyss gått upp. Jag hade tänkt paddla Icefloe och snirkla runt i vassarna. Men tog Malawi i stället på grund av fikaluckorna. Det är bra att ha nära till handskar och mössor när det är kallt.
Det hade blåst mycket i går men vinden fanns där än. Paddlade ut mot Räfsgarn och tänkte följa ön norrut på vindsidan men blåsten gjorde det för tungt. Läsidan fick det bli. Låg i vassen en stund och fotograferade kajakens akter över axeln för att se roderlinornas spänning. Mellan Räfsgarn och Benklädet tog jag mig ut på vindsidan. Såg på vassen att det blåste mycket. Vågorna var ganska höga. Jag tog det lugnt och paddlade långsamt mot vinden norrut. De största vågorna var kul. Jag var nära stranden och hade väskan med torra kläder med. Rundade öns norra del så jag fick vind och vågor bakifrån. Passade in svängen i ett parti med små vågor. Siktade på Stenskärssundet. I sjögången syntes det tydligt var stenar låg nära ytan. Försiktigt paddlade jag långsamt med vinden. Vågorna var ibland över halvmetern och det verkar mycket i en kajak. Förvånades då våglängden en kort passage ökade på upp mot 7 meter. La ut paddeln som stöd och tänkte: "Luta mot vågen". Nu behövdes inte försiktighetsåtgärderna för kajaken gick bra i vågorna.
Det kändes ändå skönt att vara i Lillsjön där vågorna håller sig under decimetern. Bökade in den långa kajaken genom vassen och klev iland. Kände mig mycket privilegierad där jag satt på en sten och drack te och åt Nöt-Crème. Då jag gick runt lite såg jag att här hade människor bott. I skogen var en glänta. Stenar såg uppstaplade ut. Ett hål i marken kunde ha varit en brunn. Såg också sådant skräp som man kan hitta runt gamla hus. Så som det blev innan soporna togs omhand. Sedan återstod paddling hemåt. Till största delen med den lågt stående solen lysande rakt i mina ögon.
Trots att Malawi är en roderkajak så är det bra att ha skedda på den också. Använder skeddan då vinden är liten och rodret i vind. Fast den svänger ovilligt utan roder.
24/11
Jag fick med mig Jan en sväng på Mälaren i vackert väder - men kallt. Is började bildas på kajaken i slutet av turen. Trevligt med Icefloe som omväxling.
Nu ger jag upp med Ursuits neoprenhandskar. De värmer inte. Jag försökte med apotekets tunna bomullshandskar som ett isolerande skikt men det blir för komplicerat att använda i verkligheten. Poogies fungerar i alla fall så länge man inte trillar i.
Stabiliteten i Icefloe är bra och min är ganska modern med stor packlucka bak och utan nedsänkningen i däcket bakom sittbrunnen som finns på tidigare Icefloe. Men jag saknar den eleganta smidigheten som min gamla Nordkapp hade, kanske tack vare att flera ägare hade sågat i aktern på den. En fördel med Icefloe är i alla fall den vackra fenan.
30/11
Denna söndagsmorgon en kort stund efter att solen gått upp var Christer och jag på väg till Sundbyholm. Morgondimman hade lättat och när vi var på väg mot Ostra med Kafjärden till höger kom solen fram och lyste på allt med underbara klara färger som gjorde allt mer närvarande. Innan vi fått i kajakerna tog vi en liten fikapaus vid kanothuset. Nu var det mulet och ett par snöflingor dalade ner på Christers äggsmörgås.
Det var lite svårt att komma ut genom Lillån.
Hade isen varit lite tjockare hade det inte gått.
I Tegelviken tog vi höger. Det var is vid närmsta ön, Bredgrund. Inne i Lillsjön fick vi bryta oss fram. Christer var bättre på att bryta is. Förmodligen har hans kajak högre isklass. Vid Måholmens norra spets gick vi iland för att pausa. Jag hade svårt att ta mig ur kajaken. Om bara sittbrunnen var en centimeter längre. Bandet som håller uppe ryggstödet gick sönder och jag vätte ner ena poogisen. Det var inte långt borta att jag hade fått vatten i stöveln också.
Christer gjorde upp eld och vi grillade korv. Jag var glad åt min klädsel som var alldeles lagom varm. Ganska tjockt ullunderställ, Helley-Hansen tjock fleecetröja och motsvarande byxor, 3-lagers paddlarjacka och uppepå det en tjock vinterjacka. På huvudet fodrad neoprenmössa och 2 luvor. Handskarna tog jag inte gärna av mig trots att det blir lite kladdigt att äta.
Då vi var på väg att gå i kajakerna for ett litet långsmalt brunfärgat djur med ullig päls förbi på ett par meters avstånd. Mård eller mink?
Återfärden blev som vanligt mot en lågt stående sol. Ett 10-tal svanar passerar ljudligt kommunicerande. I Tegelviken höll MestUte kurs. Jag tänkte på HAV som har sin adventspaddling denna dag. Det var lite besvärligt att komma tillbaka genom isen in till kanothuset. Kajaken var täckt av ett tunt lager is som gjorde att det var svårt att få av den lilla runda luckan på fördäck. Innan jag var hemma hade solen gått ner.
23/12
Efter en tids förkylning, otäckt väder och arbete så är jag på nytt på ån. Ingen snö. Några plusgrader och blåsigt. Det kändes ovant. Såg en ganska stor andfågel som bara kom upp till ytan korta stunder.
26/12
Kajakade Trapper Adventure på ån och fick sällskap med Thomas i ett stundtals rätt högt långturstempo. Kul att paddla Adventure. Och den hänger på bra. Det var bara ett par grader varmt men ingen vind, så det kändes varmt tills kylan från vattnet kom upp i min rumpa.
28/12
Tänkte paddla fort med Malawin medsols Ridön. Medvind och medvågor sällskapade med mig på västsidan. På norrsidan lä och jag fick upp farten och tänkte att kanske 2 varv är lagom. Östsidans motvind fick mig att vända och ta vägen genom Lillsjön. Något lyste där Christer och jag pausat för en månad sedan. När jag kom närmare såg jag att det var en eld. Upptäckte en kajak och sedan en till. Lars sitter och värmer sig vid elden tillsammans med en annan klubbmedlem, som jag tyvärr inte minns namnet på. Vi önskade varann Gott Nytt År och jag paddlade tillbaka till kanothuset. Rensade upp Lillån på vägen där två stockar börjat samla kvistar och skräp. Lagade ryggstödet på Icefloen och åkte hem. Använde bara skäddan.
Bilden återspeglar stämningen på Blacken.
Sammanfattning av året.
I år har jag sålt min Seabird Expedition XP 507 och min Valley Nordkapp HM. Seabirden passade inte mitt sätt att sitta, med knäna ut under däcket. Annars var det inget fel på den. Jag är glad att den jag ägde var en 507 cm. Den större Expedition har jag uppfattat som en sämre båt i vind. Nordkappen var lite för rank. Lagom lastad gick den mycket bra i sjön och med rodret uppe var den lätttsvängd på ett skönt sätt. Den båten var ju ett unikt exemplar, med sin modifierade akter. Då jag läste om Nordkapp och tittade på bilder blev jag förtjust i HM, med sin fena. Jag blev glad när mitt nya projekt började bli klart, P&H Icefloe. Jag köpte den nog mycket för fenans skull. Jag har väl inte lärt mig paddla den riktigt än. Eller så så kanske det är dess natur att man måste bromsa den för att få den att svänga i vissa vindriktningar. Ibland paddlar jag bara på en sida. Men vad står man inte ut med för att få ha en kajak med fena. På avstånd är kajaken vacker men på nära håll ser man alla repor. Min lagning och förstärkning av kölen har ingen slutfinish och en primitiv lagning av däcket har fått vara kvar. Det går tyvärr nu inte att få tag i en engelsk standard gelcoat färg i Sverige.
Efter att jag försökt genomföra Orust Runt i Icefloe och i motvind så blev behovet av en ny kajak uppenbart. Någon som på samma sätt som Icefloe med lätthet kan bära mig och en full packning utan att förändra sitt beteende i vågor och vind. Men en modern kajak. Jag köpte en stor Valley Etain i polyeten. Jag har känt behov av en polyetenkajak efter att jag slog sönder min Trapper Adventure i badhuset i Västerås. Helt mitt eget fel måste jag tillägga. Och det var inte svårt att laga. Efter att jag paddlat Etain och blivit glad åt hur den uppför sig och med hur jag sitter så var det lite underligt att jag köpte en Trapper Malawi. Men det var nog det fina skicket och det låga priset. Det är bra att ha en kajak med roder tänkte jag. Sen har jag märkt att det bromsar med rodret nedfällt men den här kajaken har ju skädda också så att jag kan ha rodret uppfällt för det mesta om jag vill det.
Men kajakåret har inte enbart bestått av båtaffärer. 67 gånger har jag paddlat 2013. Aprilturerna i ån och på Mälaren då isen fortfarande finns kvar men det ändå just för första gången är möjligt att paddla var fina upplevelser. Att fräsa runt med Trapper Adventure med hög fart och tvära svängar i en bassäng var jättekul. Paddlingarna på västkusten var fina. Hjälmaren var vackrare och mer rik på öar än jag föreställt mig. Rollträningen i Näshultasjön gav mersmak. Gemenskapen vid paddlingen i Sommen. Det tuffa vädret vid Stendörren. Alla paddlingar i ån med nybörjare och klubbkamrater. Och Mälaren som känns mest hemma. Västliga vindar i Blacken är inte att leka med - eller också är det det de är till för. Tack till Jan som alltid ställer upp på en paddling.
